Fick hem Millan den 10 Oktober 2010. Jag va så himla lycklig när jag såg transporten rulla in på gårdsplanen. När Millan lastades ur och dom gav mig grimskaften kändes det som att allt stannade för en sekund. Jag kände mig speciell över att Millans ägare gav mig den tilliten att ta hand om deras häst. Jag minns även att jag aldrig ville släppa taget om det där grimskaften som va början av vår vänskap.

Två dagar efter att hon kom så skulle jag rida henne. Jag tyckte då att allt gick skit bra. Jag började träna för en tjej som heter Therese och insåg då att allt gick inte så bra som jag trodde. Bara för att jag kunde rida henne så va det bra, nej så va det inte riktigt. Egentligen kunde jag inte rida henne i början, det va bara vad jag trodde.

Millan är en häst som blir lätt stressad. I början när jag hade henne så blev hon ofta stressad. Det gick inte ens att försöka få henne i en lugn trav, Galoppskänklen fattade hon inte och rusade istället in i galoppen. Hon kunde få fram formen men det va väldigt svårt.

Tittar jag tillbaka nu och jämför hur det såg ut då så har ja blivit så mycket duktigare, vet mer om olika saker och har dessutom lärt mig ta så mycket mer ansvar. Millan va den perfekta hästen för mig. Vi har lärt varandra så otroligt mycket.

Efter 1 och ett halvt år har vi åstad kommit saker jag inte trodde att vi skulle klara. Formen går bra nu hon håller den fint och arbetar med hela kroppen. Vi har lyckats få till långsam lugn trav i låg, lång form. Det finns mycket vi har lärt oss. Vi har framför allt byggt upp förtroende för varandra. Innan kunde jag inte låta Millan stå lös. Nu står hon lös när jag borstar henne och rör inte en fena!

Jag har fårr bättre sits och saker jag inte kunde då kan jag nu tack vare denna Godnig!

Gud vad jag älskar denne hästen!♥

2010

2012

Vad tycker ni? är det skillnad?